Gemensam vårdnad vid längre tids sjukdom

Gäller gemensam vårdnad vid längre tids sjukdom?

Svaret på den frågan är naturligtvis vilken typ av sjukdom det handlar om. Fysiska sjukdomar utgör inget skäl till varför en förälder ska förlora vårdnaden om sina barn. Detta naturligtvis förutsatt att föräldern är tillräckligt frisk för att aktivt delta och göra viktiga val tillsammans med den andra vårdnadshavaren. Gäller det däremot psykisk ohälsa så finns det saker att ta hänsyn till.

Vid en skilsmässa så har man automatiskt gemensam vårdnad om barnen. Det innebär att man som föräldrar tillsammans fattar viktiga beslut om barnens framtid. Detta samtidigt som man även i övrigt erbjuder barnen kärlek, mat, trygghet och tak över huvudet - allt som ingår i föräldrarollen. Utgångspunkten i Sverige är att man alltid ser till barnens bästa och det innebär att barn ska - i samband med en skilsmässa - ha lika god kontakt och relation med båda sina föräldrar; vilket innebär en gemensam vårdnad.

Men, det finns även situationer som kan påverka detta. En förälder kan, av olika skäl, anse att barnen mår bäst av att hen har ensam vårdnad. Man kan tycka att den andra föräldern inte sköter sina åtaganden, man kan ha svårt att komma överens om boendefrågan och man kan tycka att det finns uppenbara samarbetsproblem. Det kan då leda till en vårdnadstvist där den ena föräldern ansöker om ensam vårdnad och där den andra motsätter sig detta.

Kan då psykisk ohälsa anges som ett skäl till varför man ska tilldelas ensam vårdnad? Ja, det kan det. Men det förutsätter då att det finns en risk för barnet.

Riskerar barnet att fara illa?

En presumtion för gemensam vårdnad finns skriven i Föräldrabalken och i den framgår det tydligt att den vårdnaden är utgångspunkten och det som föredras i samband med en skilsmässa. Det finns emellertid alltid en individuell prövning att ta hänsyn till också. Domstolen prövar alla vårdnadstvister individuellt och med barnens bästa i åtanke. Vilket kan innebära att ensam vårdnad kan vara det bästa alternativet.

Om det finns risk för att barnet - eller den andra föräldern - far illa som en följd av misshandel - fysisk såväl som psykisk så kan rätten besluta om ensam vårdnad. I detta ryms även exempelvis missbruk och kriminalitet som även det är skäl nog för rätten ska se att barnet mår bäst av att den andra föräldern har vårdnaden. Psykisk ohälsa är även det något som kan innebära att rätten dömer i favör till den andre föräldern. Förutsatt då att den psykiska ohälsan innebär en fara och en risk för barnet.

Det kräver en utredning och det kräver professionell bedömning i form av exempelvis läkarutlåtanden. Att ha problem med psykiskt ohälsa diskvalificerar inte en förälder som vårdnadshavare per se. Det är om barnen riskerar att må dålig, eller utsättas för en potentiell fara, som rätten kan agera och ge vårdnaden till den andra föräldern.

Viktigt att poängtera är emellertid att ensam vårdnad inte innebär att den andre föräldern stängs ute från sina barns liv. Det finns en umgängesrätt att ta hänsyn till också. Barnet ska ha rätt att träffa, umgås och bygga en relation med båda sina föräldrar.